Rosselleri

Måste erkänna att det redan har droppat lite tårar. Vet inte varför..men det blir alltid så när jag ska iväg och lämna allt här hemma. Det låter säkert skumt, men så är det. Mattider, Andreas, säkra mål, laga maten själv.. bla bla bla. Är så fruktansvärt nervös över hur det kommer att gå.
   Dagen började med sen frukost och nu ska jag snart äta seen lunch. Men sen då ?..jag har ingen aning. När blir nästa oförberedda mål? Vet inte när det bir mat i magen nästa gång. Säkert inte förän elva ikväll. Gaah, men det rättar till sig hoppas jag när vi är framme. Då får vi stadga oss i våra rutiner. Lovar er att jag ska äta manet, orm och hund i Kina. Haha. Mums.
   Hoppas även att allt är nedpackat nu också. Det viktigaste är i allafall med. Kamera och alla dess tillbehör, datorn och allt det där och P-piller då. Dock är inte Anderas med i väskan.. det gör det hela väldigt mycket tråkigare. Men annars så är det viktigaste nedpackat. Kläder hade jag kunnat skita i. Så länge jag har min kamera menar jag! haha nädå. Men väskan är faktiskt ovanligt lätt. (Måste få plats med all shopping).