Rosselleri

...och där föll de första prestationsångesttårarna. (nytt ord). Fyfan vad jag är nervös. Typiskt!

Jag ligger och lyssnar på P4 och just nu handlar det om ätstörningar. Tårarna har droppat väldigt länge nu. Hemska minnen och en hemsk längtan är det enda jag kan se och känna för tillfället. Känner mig ensam och vilsen och borde sova..

Ååh. Läste precis om en tjej som gick bort häromdagen. Endast sexton år. Världen är allt bra orättvis. Hon drabbades av hjärnhinneflammation och det enda hon kände vara huvudvärk innan hon trillade ihop på golvet hemma. Det är när man läser om sådana här saker man verkligen tänker till. Ta vara på livet för guds skull!

Svettningar och skakningar. Är det vad konsekvenserna blir? Tydligen. Alltså kukfan (Ursäkta ordvalet) men jag orkar inte.

I morses vaknade jag och kände mig stark, riktigt starkt och oövervinnlig dessutom. Jag hade fel, alldeles för fel för mitt eget bästa. Jag var svagare än vad jag trodde och jag började må dålig redan vid lunch. Trodde jag skulle kunna gå ifrån matsalen och känna mig duktig och stark att jag ens hade ätit lagad mat till lunch. Men nej, jag började må illa och skaka. Är det tacken för att man gör det rätta?

Jag går fortfarande runt med det ständiga suget i kroppen. Jag kan fortfarande vara mätt, men själen är fan aldrig tillfredsställd. Alltid vill jag ha något litet extra. Jag vet inte vad som hänt med mig, för jag vill egentligen inte ha det..men stoppar det i munnen ändå. Det bara går av rena farten. Ni kanske tycker det låter löjligt om jag säger att jag ska tänka på vad jag stoppar i mig. Fast jag borde göra det, för då mår jag bättre, faktiskt.

På tal om detta så ska jag skriva ett magasin i skolan som ska vara en handbok till bättre självkänsla. Mår man dålig någon dag så ska man enkelt kunna slå upp hur man ska gå till väga för att kanske börja må bättre igen. Dock kommer dålig självkänsla från så många olika saker. Det kan vara allt från komplex, barrndom, prestationer m.m. Ska försöka skriva en bred guide som riktar sig åt många. Svår men rolig uppgift tycker jag allt.

Nu ska jag sova tror jag. PUSS

 

Jag vaknade upp med ett leende på läpparna idag. Det höll sig inte kvar länge. Så fort jag blir ensam smyger sig sanningen på och jag orkar inte stå emot den längre. Inte själv. Alltid ska det vara något som är fel. Jag lämnar alltid kaos efter mig, det har jag förstått nu. Nej, nu ska jag lägga fokus på den fina framtiden har jag lovat mig själv. Jag är en jävel på att älta gammla saker som är onödigare än just detta inlägget också. Borde sluta lyssna på andra för gud vet var dom har hört all skit från. Fuck off.

Har nu hört om psykopaten i Lerum? Usch. Han går runt och tattar djur, plågar dem och skickar sedan brev till ägarna hur han plågat och dödat deras djur. De djur som har hittats har bl.a. varit uppspikade på polisstationens dörr, legat i privatpersoners brevlådor och lite så. Vad är det för idiot undrar jag?

Oxen 20. april - 20. maj
Istället för att kasta upp den ena bollen efter den andra bör du istället koncentrera dig på en och ta emot den i första omgången.

(Säger att jag alltid har för många bollar i luften samtidigt).

                                              

Fitta vad jag hatar helger. Måste få skriva av mig lite. Bryr mig inte om ni inte orkar läsa.
Jag tillåter alltid mig själv att äta vad jag vill på helgerna. Det hör till att man får det och dessutom måste man få det på midsommarafton. Men tro fan att jag alltid ska överäta. Nu tror ni, hmm.. "överäta". Då menar hon kanske typ tre bitar choklad och en liten sockerkaksbit tror ni. Men NEJ. Säger jag överäta så menar jag överäta. Jag äter som om det inte fanns en morgondag. Det som står på bordet äter jag, oavsett om jag är mätt eller hungrig. Det bara slinkern ner utan några tankar.
Det är inte föräns magen börjar lika en kvinnas mage som är i tredje månaden som jag börjar tänka efter. "Var det verkligen värt det här?".

Just nu kallsvettas jag och skakar sådan jävla ångest har jag dragit på mig. Orkar inte. Mår illa och vill bara springa runt hela jorden. Till råge på detta så är klockan bara kvart i åtta, vilket betyder att vi ska äta grillat om typ en halvtimma. Så fan heller att jag sväljer en enda sak till ikväll. Det roliga är dock att jag kommer göra det och dra på mig ännu värre ångest. Det är så typiskt mig. Jag vet inte min gräns. Det är som med alkohol. Dricker man över sin gräns så spyr man eller däckar.. samma som med maten. Äter jag för mycket så får jag ångest, jag måste lära mig gränsen.
Det finns bara två lägen hos mig också. Antingen äter jag ingenting eller så trycker jag i mig så in åt helvetes mycket saker. Jag måste lära mig att stoppa.

Damn!

sex små sanningar:








Sanning nr 1. Du kan inte nå alla tänder med tungan.








Sanning nr 2. Alla idioter som läste den första sanningen kommer att prova.









Sanning nr 3. De upptäcker att sanning nr 1 är en lögn.








Sanning nr 4. Du ler nu för att du är en idiot.








Sanning nr 5. Snart kopierar du det här så att alla andra idioter kan läsa det.








Sanning nr 6. Du har fortfarande ett fånigt leende i ditt ansikte.

Har gråtit oavbrutet i två timmar och allt slutade med att jag hängde över toalettstolen. Bra avslut! Man mår riktigt jävla illa av att gråta faktiskt. Förjävligt! Jag har väl haft en bra helg, men just nu mår jag rent ut sagt förjävligt. Visste inte att man kunde må såhär om jag ska vara ärlig. Ingenting går som jag vill nu för tiden. Jag känner att jag vill komma bort. Jag är helt borta och känner mig yr. Aldrig mått såhär innan. Lever i en bubbla känns det som. Det är inte jag som styr över min kropp eller över mina handlingar. Någon annan styr mig cch jag bara flyter med. Allt jag säger blir fel, alla misstolkar mig och alla uppfattar mig fel. Ta mig bara här ifrån. Snälla!
Jag känner att detta går inte bara ut över mig. Känns som om jag förstör för alla andra också. Jag vet en som är glad just nu i allafall. Det är anorexi-monstret inom mej. Det känns som om det håller på att ta över igen. Ska försöka stå emot, men det är inte alltid så lätt.
Fy vad jag är deppig, men det har jag väl rätt till. Jag mår så här nu, och jag tänker inte låtsas att jag mår bra. För det gör jag inte! Ni får stå ut med att läsa lite deppinlägg nu..för det här verkar aldrig försvinna!

Livet är hårt. Alldeles för hårt för min smak!

Har precis kommit hem från vackra Robins begraving! Vill skriva av mig så himla mycket just nu, men allting bara snurrar. Det jag kan säga är att det var det vackraste och mest sorliga jag har sett i hela mitt liv! Alltihopa var ihopsatt på ett helt underbart sett. Bildspelet jag hade satt ihop var riktigt lyckat. Alla var riktigt tacksamma över det. Sångerna, dikterna, talen, allt var perfekt! Dock var det tungt, riktigt tungt! Men vi fick ett fint avsked av Robin. Jag sprayade "deep sleep" på hans kista och sa "sov gott".. det var nog under den tiden jag grät som mest. Det var inget plus att tåget gick precis utanför kyrkofönstrena heller. Något som kändes så otroligt fel var att Robins farmor och farfar satt på sitt barnbarns begravning. Det brukar vara att de sitter på barnbarnens dop, konfirmationer och bröllop. Men inte i detta fallet..

Tack för alla underbara minnen du har gett oss Robin. Vi kommer altid, verkligen alltid att minnas dig! <3

Detta verkar aldrig sluta..

Jag vill göra sandkakor som sedan stoppas i munnen, jag vill gråta i mammas knä och bli tröstad med godis, jag vill somna till en godnattsaga med lyckligt slut, jag vill springa runt och pussa grodor och hoppas på att en prins ska dyka upp, jag vill måla hela världen rosa med tuschpennor, jag vill krypa upp hos mamma och pappa när jag har drömt mardrömmar, jag vill nog helt enkelt vara barn igen. Leva i en värld utan bekymmer!

Har precis ätit en middag bestående av marinerad fläskfilé, klyftpotatis och bearnaisésås. Men även hundra tillbehör som vanligt. Nu är jag mer än mätt och belåten. Känner mig svullen och kan knappt röra mig. Grr..
Jag har på senaste tiden får samma kännslor som jag hade då jag på hetsåt. Det känslan går såklart inte att förklara. Men den är där och gör att jag äter saker till jag gråter, mår illa och hatar mig själv. Jag frågade Sarah vad hon trodde att det berodde på och hon trodde att jag "förbjöd" mig för mycket saker. Jag tror faktiskt att det kan stämma. För när jag väl börjar äta en sak som jag inte så ofta äter så passar jag på. Jag tror lixom aldrig att jag ska få äta det igen.
Att trycka i sig 200 gram godis på en lördagskväll så man mår dåligt som aldrig förr eller att dela upp 200 gram godis under hela vecka borde ju egentligen vara samma sak ? Men det är just det att jag inte tillåter mig sånt på vardagar utan trycker, bokstavligen trycker i mig på helgerna istället!
Va fan snackar jag om egentligen? Jajaaa. Kan skylla på att jag börar bli sjuk och yrar. Lilla Adde ligger här bredvid mig och har över 38 graders feber. Stackaren! Han har ju förmodligen smittat mig också. Men då kan vi två i allafall ligga hemma tillsammans och ynka oss.

Jag sa inte att jag var på Capio igår va?..kanske berodde på att jag helst ville förtränga det. Hur i helvet kan vikten rusa iväg så mycket på en vecka? Under veckan som gått har jag ätit tio gånger mindre än när jag var i Thailand. Ändå gick jag upp mer än när jag var i Thailand, och detta bara under en ynka vecka! Suck.
   Men jag måste erkänna att jag älskar min nya behandlare. Så typiskt att jag inte hade henne från början istället för muntergöken Linda. Aja, bättre sent än aldrig! Pappa har även bokat tid hos en "mental coach" i nästa vecka. Egentligen vill jag inte, men jag har blivit mutat med det ena och det andra, så jag tackade tillslut ja. Det kan ju inte skada? Alla borde egentligen få möjligheten att gå till en sån. Alla har vi något problem!