Rosselleri

Vet inte om jag bara har tur eller bara är lyckligt lottad. Det är väl båda delarna antar jag. Jag menar, hela min familj bor tillsammans, jag har de underbaraste vännerna i världen och min älskade Andreas går inte ens att beskriva. Men visst är det så att alla familjer blir drabbade utav någonting, mer eller mindre ? Hela livet kan inte vara smärtfritt. Just våran familj blev drabbad utav mig (hur dumt det än låter). Men en ätstörning påverkar så många mer än bara en själv. Dock så är det jag som har lidit mest utav den. Fast det kan inte vara roligt att se sin dotter/syster gå dagarna i enda och lida ? Det har inte verkat som så på dem i allafall. En till sak som har påverkat alla andra är mina begränsningar till allting. Jag kan inte gör det, det och det beroende på några jävla mattider. Utomstående personer tycker nog att det låter helt vrickat att man ska anpassa sig utefter någons mattider. Men fick jag inte äta på min tid.. ja då åt jag helt enkelt inte.

Turen var även på min sida när det gällde att jag lyckades ta tag i detta själv (!!!) Vilket det inte är många som gör. Det var jag som sökte hjälp. Måste erkänna att det är något jag ångrar än idag att jag gjorde. Men vi ska inte gå på de detaljerna.
I vilket fall som helst så känns det som jag har blivit otroligt mycket strakare som person efter den här perioden. Har hittat mig själv och ser allt och alla från en annan vinkel.

Varför kan alla inte bara acceptera hurdan man är ? Alla är underbara på sitt eget sätt.




Fick även hjärtattack utav den här filuren idag. Han knackar på mitt fönster när jag sitter i heelt andra tankar. Vem kunde lixom ana att en prins på vit häst skulle dyka upp sådär mitt på ljusa dagen ? Inte jag i allafall ;)

Nu ska det sovas, och läsas ( och kelas med en söt katt ) ^^

PUSS