Rosselleri

Då var vi där igen. Ny behandlare och kanske nya regler. Även det är samma klinik så har dom då bannemej inte samma mål och tekniker att använda sig av. Tack gode gud för att jag kanske har hunnit sluta där innan hon ska byta jobb. Hoppas det. Orkar inte lära känna en ny behandlare som jag kommer dömma som en bitterfitta utan att ens ha fått en chans av mig.

Nåväl..ångesten växte som klumpar i magen på mig efter siffrorna och vandrade sedan till tårkanalerna och omvandlades sedan till  en lite tårar. S försökte trösta mig ett jäkla tag utan större framgångar. Min respons var mest att sittar och stirra på de fyra knoppara som håller på att lossna på byrån. (studerat dom i två år). När vi sedan började prata om mina tvångstankar som jag inte orkar gå in på i detalj så orkade jag inte mer. Då avslutade vi samtalet och jag gick hem och lekte emo med mitt rakblad istället. Okej, kanske inte.. jag åkte snarare hem och la mig och lyssnade på lugn musik och somnade till en stund. För visst blir man trött av att gråta? Rätt konstigt tycker jag.
Jag har i allafall vart en good girl som har njutut av livet de senaste veckorna. Fan vad jag är grym.

Jag har så fruktansvärt mycket i mitt huvud som jag vill skriva ned. Men det går lixom inte. Jag skriver, suddar ut, skriver igen och sen tröttnar jag och gör något annat. Jag kommer förmodligen vakna i natt och komma på något viktigt att säga. Så kanske slänger in något vettigt sen.